Jag tycker mig se en (av många) trend i Hannes beteende. Han är alltid lite gladare på helgen. Vem är inte det tänker jag i och för sig men lite lustigt är det. Han skrattar för fullt och är på allmänt gott humör mest hela tiden. Det beror säkert på att vi är två som är hemma och kan ge honom uppmärksamhet. Dessutom händer det kanske lite mer spännande saker på helgen. I lördags var till exempel kusinerna Ellen och Theo med mamma och pappa här. Kusinerna lekte för fullt med Hannes leksaker och Hannes tittade fascinerat på.
Idag har vi äntligen varit och köpt en stol till Hannes så han kan sitta med oss när vi äter. Efter min systers kloka inrådan blev det till slut en Stokke Tripp Trappstol som vi köpte på Blocket eftersom vi tyckte att 2100 kr (med alla tillbehör) kanske var lite onödigt dyrt. Det blev en "tråkig" en i bok, men den var i bra skick i alla fall. Om andan faller på kanske man kan måla den? När vi skulle åka iväg och köpa stolen var dock Hannes inte på så särskilt gott humör. Han gallskrek i bilen både till och från Kungsholmen. Detta är andra gången han gallskriker i bilen. Han blir totalt otröstlig och okontaktbar. Undrar vad det beror på? Det bådar i alla fall inte gott inför Karlstadsresan som vi ska göra på torsdag kväll. Tänk om han gallskriker i tre och en halv timma?!
2 kommentarer:
Gallskrik i bilen är inget roligt. Vi har haft några sådana resor med Vilmer och det är rena tortyren. Och det hjälper ju inte att stanna och ta rast ett tag. Så fort man sätter sig i bilen igen så börjar skriket. Nu är han i alla fall så gammal så det går att resonera lite med honom. När vi åkte hem från Halsberg i lördags satt han i en halvtimme och sa "Vilmer gå hem!". Det är i alla fall liiite bättre än gallskrik.
// Maria
Ja gallskrik är verkligen rena tortyren. Jag tycker så synd om honom samtidigt som man har så svårt att förstå vad det kan vara som är så ohyggligt läskigt för honom. Och så hemskt för den som kör också (för det mesta, i vårt fall, Mattias). Våra tidigare karlstadsresor har gått hur bra som helst med honom, men efter de två senaste utbrotten i bilen börjar jag bli lite smått oroad.
Skicka en kommentar