Finbesök

Den här helgen har vi haft finbesök. Först på lördagen kom min bror Magnus med fru Anneli hela vägen från Karlstad. De stannade några timmar - och åkte hem sen igen. Lite trist att de inte stannade längre, vi har ju ett gästrum. Tyvärr kunde inte småknattarna, Hannes två Karlstad-kusiner, följa med. De var sjuka och fick vara hos farmor och farfar.

På söndagen sen kom Annas båda systrar. Först Jenny med hela familjen och då blev det livat minsann. Vi frågade om barnen var extra uppspelta för att de var borta, men nej då, det är tydligen alltid full fart. Theo fick en tomtedräkt som Magnus och Anneli hade haft med sig. Han blev jättesöt i den. Ellen fick sitta och hålla Hannes i famnen. Riktigt duktig tjej! Strax innan familjen Jenny skulle gå hem så kom nästa syster, Sara. Hennes kompis Emma kom också efter en stund. Fullt upp med andra ord.

Eftersom det var första advent så tände vi ett ljus, och så drack vi lite glögg. Blossa08, årets smak. Den var OK, men ganska anonym i smaken. Ute på gården satte föreningen på julgransbelysningen.

Det finns massvis med bilder från helgen. Några utvalda kommer upp inom kort.

Jag är världens sämsta mamma

Efter att sedan igår eftermiddag ha känt mig som en levande napp med amning non-stop som mest resulterar i att Hannes "snuttar" i fem minuter för att sedan somna för att genast vakna så fort man lägger ner honom någonstans så kände jag att mitt tålamod började ta slut. Vi har därför introducerat nappen. Det var aldrig min plan som den "blivande perfekta föräldern"... Men den funkar. Är det då så hemskt? Jag tycker i och för sig nästan lite synd om honom som "lurar" honom på det här viset men barn måste väl ändå sova lite grann, eller?

Saker man måste uppleva för att förstå

Hur många gånger under graviditeten har man inte hört från folk som redan har barn hur "fullt upp" man kommer få, hur mycket tvätt det blir, hur många blöjbyten det blir....osv?

Allt detta har jag tagit lite med en nypa salt och nästan tänkt "det kan väl inte bli så mycket tvätt heller, de äter ju inget annat än bröstmjölk och tar sig ju ingenstans på egen hand...". Jag tror helt enkelt att det är svårt att föreställa sig i förväg. Nu har jag i alla fall bl a lärt mig följande på egen hand:

1) MYCKET tvätt blir det! Minst 1 maskin om dagen. Att ha 7 olika pyjamasar (vad heter det egentligen i plural?!) är inte så dumt! Men det är inte bara Hannes kläder som går åt - det har ju hänt att han kissar på oss, kräks gör han ständigt så nu har jag kommit till läget att man får ta att man luktar lite sur mjölk.

2) Blöjor går det åt i massor! Tyvärr har jag inte lyckats räkna hur många det blir på en dag exakt men jag tror ett blöjpaket på 28 st räcker i max tre dagar...ungefär.

3) Tiden räcker inte till. Jag kommer antagligen att svälta ihjäl sen när Mattias börjar jobba. Det är han som fått laga i princip samtliga måltider, jag sitter ju nästan bara och ammar hela tiden.

4) Ja, det ÄR alldeles underbart med liten bebis! Trots att dagarna ser rätt lika ut; äta, sova, bajsa, blöjbyten, promenader och lite ärenden...och så börjar det om.

Jag lär återkomma med fler erfarenheter.

Möte med arbetslivet

Hannes, snart två veckor gammal, släpades med till pappas jobb igår. Det var lite festligheter med smycken och klockor och inbjudna gäster efter arbetstid och då var det ju ett bra tillfälle att åka och hälsa på. När klockan blir 17.00 blir mitt jobb märkligt tomt på folk, så vi tänkte vi skulle komma strax före fem för att ge alla chansen att se lillkillen. Tyvärr var trafiken helt hemsk, med stopp i södra länken och kaos i Solna, så vi kom inte fram förrän tio över fem. Då hade många redan kilat hem och gick miste om titten den här gången.

Vår plan att fylla honom med mat innan så att han skulle hålla sig lugn och fin fungerade. Han sov sig igenom allt folk (40-50 personer där ungefär) och vaknade bara till för att ammas en kort stund innan hemfärd. Lite gnäll innan vi kom iväg med bilen men sen däckade han igen. Skönt!

Vi tog även en promenix ut till Sickla Köpkvarter tidigare under dagen. Han gillar att ligga i vagnen, även om han är vaken så ligger han lugn och fin och bara tittar.

Lite nytagna bilder

Här kommer några nya bilder som vi tagit de senaste dagarna. Det blir lite av en "modevisning" av kläder som jag och/eller mina systrar haft som små.


I pappas knä är det alltid trevligt. Synd att pappa inte får visa upp mer än sina håriga ben på bloggen :-)

Demonstration av den nyinköpta bärsjalen. Han trivs enormt bra i den men det tar lite tid för honom varje gång att komma på att han faktiskt gillar det. Lite skrik och sen blir han hur lugn som helst och somnar sött.

Här kan man endast skymta hans gôrsnygga body från 70-talet under filten. Mattias tycker bodyn är lite tjejig men det tycker inte jag. Vad tycker ni?



På skötbordet. Hannes visar upp lite av sitt härliga minspel! Egentligen skulle jag haft med ytterligare en bild i detta inlägg men den råkade jag visst ta bort och det är så himla krångligt att fixa till så jag kanske återkommer med den bilden i senare inlägg.

Biltur för Hannes

Idag var det äntligen dags att sätta på vinterdäcken på bilen. Har inte riktigt vågat ta med den ut de senaste dagarna, men ikväll körde vi iväg - mycket försiktigt på de hala vägarna - till Hannes morfar. Hannes paketerades i barnstolen, och jag tror att han gillar det faktiskt. Antingen sover han eller så ligger han och tittar storögt. Det här var hans andra åktur, den första var ju bara en kortis hem från BB.

Tror han är lite för liten egentligen för stolen, även om den är gjord för nyfödda. Han får nog växa till sig lite innan han sitter optimalt i den. Det som är riktigt bra med stolen är att man har en ställning monterad permanent i baksätet. Sen klickar man fast stolen med knatte i när det är dags att åka. På så vis kan man spänna fast honom ordentligt i lugn o ro och sen bära med honom i stol och allt. Skulle han sova kan han få ligga kvar i stolen så slipper man väcka honom för att krångla ur honom ur en fast monterad stol.

Däckbytet gick oerhört smidigt i år. Morfar har uppvärmt dubbelgarage med garagedomkraft, elektrisk mutterdragare och högtryckstvätt så det är ju helt perfekt att byta däck där. Vi lyfte ena sidan på bilen och bytte två däck åt gången. Jag har ställt min hjulförvaringsstolpe där också, som man staplar däcken på inklusive presenning. Tog nog bara en 20 minuter totalt att byta. Toppen!

Hammarby Sjöstad är livsfarligt på vintern!

Igår när vi var ute och promenerade i snöyran föll det helt plötsligt ned ett stort lass med snö från ett av taken rakt ner på barnvagnen! Det var bara ren tur att det inte kom in någon snö direkt in på Hannes. Jag handlade tyvärr inte så instinktivt som jag önskat att jag gjort, dvs att luta mig över barnvagnen men jag ska tänka på det i fortsättningen.

Idag kom det en uppföljning på det dramatiska bara det att det kändes ännu mer farligt idag då det var plusgrader ute och man såg hur det hängde stora istappar här och där. Rätt var det var föll det ner stora isbitar precis framför oss. Även det hade ju kunnat sluta hur illa som helst! Det var bara att vända om och försöka undvika att gå på trottoaren (som man ju tror ska vara tryggt). Vi tog sen en tur i Ekbacken istället, det kändes tryggare.

Ständigt orolig förälder :-)

Special message for our english readers

I have family in the US. My fathers brother Roland moved there in the 50's (or was it the 60's?). He met Pam and they got their son Eric, my cousin. He is now married to Courtney and as it turns out, they are now expecting a baby of their own.

Roland speaks swedish of course, and I know that both Pam and Eric understands a bit of swedish but I thought I should write just a little bit in english so that they feel they are welcome to this blog as well.

The story begins last friday. Anna was one week past the expected date, so we had an appointment at the hospital. They examined her and we got a time on saturday where they were to start the labour by medical assistance. We went home, but in the afternoon, it started by itself with regular contractions. We called the hospital a couple of times and they said that we should wait at home as long as possible. At 9pm the contractions were just 3 minutes a part and we couldn't wait anymore so we took the car and headed for Södersjukhuset, also know as SÖS.

After the initial examination, we were left in a room by ourselves. They had a machine hooked to the babys head to measure the heart rate. They checked on us now and then, and helped Anna relax and breath during the contractions. At around 4.30 am it was time for the delivery. Anna had been breathing nitrous oxide, and also had some epidural which made it a bit easier for her (well, easy is maybe not the right word here). Finally, 5.32, with the help of a vacuum extractor, a baby boy was born!

We had to stay at the hospital until Wednesday. Baby Hannes was a bit yellowish, not that much so that he needed any special treatment, but they wanted to take regular blood samples and also they measured the color on his forehead with a device. He did not like that at all.

The days at home are pretty similar from day to day. He eats a bit, he sleeps, he throws up a bit and he fills his diapers. A lot. The laundry machine runs every day, at least once. We are out walking (in the snow!) with our Brio stroller and he loves it.

Finally I want to say THANK YOU for the lovely gifts that we received. Yesterday there were a package in the mail, with some great baby clothes. There were a golf outfit for when he is 18 months old, that we will have to put away until then, but he will look stunning in it! There were also some cute shirts that he can use in just a couple of months. I will take some pictures of him wearing it later on.

Ännu en härlig dag!

Det känns som att det kan bli en bra dag idag. Hannes har sovit i vår säng hela natten och vi har börjat få in snitsen på liggande amning. Jag har därför fått sova gott i princip hela natten, från halv elva till kvart i sju! Endast små störningar under natten. Vid sjutiden gick vi upp och han har fått äta och ligger nu i sin vagn och sover sött.

Igår var vi på BVC för att bl a vägas. Hannes visade upp sitt temperamentsfulla jag och gallskrek under hela vägnings- och kontrollproceduren :-). På två dagar hade han gått upp från 3290 gr till 3435 gr! Så nu har han gott och väl passerat sin födelsevikt. Visserligen var vikten igår precis efter att ha ätit så i verkligheten är det väl kanske något mindre men ändå! Vårt "hårda jobb" hade med andra ord lönat sig. Skönt! Sköterskan tittade även på det som var kvar av naveln efter att stumpen lossnade igår. Jag tyckte att det nästan såg lite infekterat ut men det sa hon att det definitivt INTE var så då kan jag vara lugn över det också.

//Hönsmamma :-)

Bilder

Här är lite blandade bilder från de senaste dagarna. Klicka på dem så blir de större.

Morfar var på besök. Annas systers barn har kallat honom Ottar och Voffa. Ska bli väldigt spännande att höra Hannes ord för honom när den tiden kommer.

Tänk om man själv hade en säng som var så stor! Det lilla pyret bara försvinner i sängen.

Hannes tittar intresserat på mamma.

Vår utsikt. Inga barn i den lilla backen (i bildens övre högra hörn) än, men det har varit fullt av småknattar med pulkor under dagarna.

Moster Sara på besök. Mysigt! Vi hann med att prova Blossa 08 också. Helt OK, men lite anonym smak.


Har inte Anna gått ner något alls efter förlossningen? Se nästa bild...

Jo! Det är ju en liten knatte i en bärsele under jackan! Funkar bra, men vi tror att den beställda, men ännu ej levererade, bärsjalen kommer att fungera ännu bättre.

Håriga ben är härliga att ligga på...

... eller på bröstet på pappa. Det är ju rätt mycket trevligare att ligga i soffan med en varm bäbis på magen än att behöva gå ut i snöstormen för att åka till jobbet hehe!

Efter regn kommer sol

...som det så fint heter. Vi har haft ett jobbigt dygn bakom oss med amning minst varannan timme under dagen igår och ändå blev Hannes aldrig riktigt nöjd. Han kom sällan till ro och somnade som han gjort så fint tidigare. Vi fick därför återigen sätta in lite ersättning. Han fick ersättning en gång på dagen och så en slurk innan han skulle sova för natten. Då sov han också finfint; tre timmar i stöten. Så inatt har jag faktiskt fått hela 6 timmars sömn!

Idag är en ny dag och den har i alla fall börjat bra. Hannes ligger alldels nöjd i sin vagn och bara tittar just nu och så har han legat i säkert 45 minuter. Varje ny dag är oskrivet blad. Man måste tro att det blir bättre.

En rolig sak för egen del är att jag redan gått ned 10 kilo! Det är inte varje vecka man gör det precis! 2-3 kilo kvar till startvikt nu bara. Jag startade dock lite väl högt, så det är ju egentligen betydligt fler kilon jag ska gå ner på lite sikt. Jag tror jag samlade på mig rätt mycket vätska sista tiden och nu tycks det som att vätskan tar sig ut - genom fötterna (!), jag har nämligen, ursäkta detaljer, en enorm fotsvett och det har jag haft sedan förlossningen. Undrar om det kan gå till så att överflödig vätska tar sig ut genom fötterna?

Förlossningsberättelse

Alla som inte vill läsa om äckliga detaljer kan sluta läsa nu. Här är min förlossningsberättelse, som jag minns förlossningen, kompletterad med vad jag läst i min journal om hur det gick.

Fredagen den 14:e november hade vi fått tid för bedömning om eventuellt igångsättning, eftersom man som IVF-gravid kan bli erbjuden det när man gått en vecka över tiden (i Stockholm). Det gjordes bl a en gynundersökning för att se om livmodertappen var redo för förlossning. Det var den. Läkaren gjorde även en s k hinnsvepning, där de går in och rispar lite på fosterhinnorna vilket kan hjälpa till att sätta få igång kroppen. Vi bestämde oss för att vi ville bli igångsatta trots att jag känt mig motvillig till det tidigare. Det visade sig dock att det var helt fullt på förlossningen och vi skulle därför inte kunna få en tid förrän på lördag eftermiddag.

Så det var bara att åka hem. Vid lunchtid fick jag någon enstaka värk, men det hade jag ju haft lite då och då i nästan ett par veckors tid så jag tänkte inte så mycket mer på det. Framåt eftermiddagen kände sig både jag och Mattias lite trötta så vi gick och la oss ett slag. En och halv timme senare vaknar jag av att jag hade en rätt kraftig värk, så jag gick upp, klockan var då ungefär halv fyra på eftermiddagen. Märkte rätt snart att det var rätt så regelbundna värkar, ungefär var 10:e minut. Så efter ett tag tog jag hjälp av webbsajten varktimer.se för att klocka värkarna. Vid femtiden kom värkarna var 5:e minut ungefär. Ringde förlossningen för att förvarna lite. De tyckte jag skulle stanna hemma tills det var tre minuter mellan värkarna (som man fått "lära sig"). Vid niotiden på kvällen tyckte jag att värkarna var såpass täta och jobbiga att jag ville åka in, då hade jag också kräkts för första gången (det skulle visa sig bli flera gånger under kvällen och natten). Kände att jag ändå hanterade värkarna rätt bra med hjälp av andning som jag försökt träna lite på men inte riktigt fått till när vi tränat, men när värkarna väl satte igång tyckte jag att jag fick till tekniken alldeles av mig själv.

Vi kom in till förlossningen vid halv tio och fick träffa barnmorskan Ulla och undersköterskan Eva. Jag var öppen 4 cm. Värkarna tilltog men jag fortsatte att andas mig igenom dem ett bra tag. Ibland kom det "monstervärkar" som yttrade sig så att jag fick en kraftig värk som direkt följdes av en ny kraftig värk. Normalt sett så är det ju en paus på åtminstone någon minut emellan. Vid dessa monstervärkar kräktes jag, totalt blev det väl 5 gånger (minns inte riktigt). Mattias hanterade det dock galant. Han vande sig snabbt vid allt "äckel"(för det blev mer och mer). Barnmorskan tyckte att jag hade ett bra värkarbete men samtidigt tyckte hon inte att jag öppnade mig i så bra takt, det tog lite för lång tid. Så hon tog hål på fosterhinnorna. Jag tror det var ungefär då som jag började med lustgasen. Lustgasen tog, precis som man fått lära sig, liksom av toppen på värkarna vilket kändes bra. Efter ytterligare tid med kraftiga värkar hade jag fortfarande inte öppnat mig mer än 6 centimeter så Ulla "hotade" med att ta till värkstimulerande dropp och då tyckte hon att jag borde ta en epiduralbedövning. Jag tackade inte nej till detta! :-) Narkosläkaren kom rätt snabbt och satte epiduralen. Det kändes nästan ingenting, mest som en ilning längs ryggraden. Han talade om att jag var mycket lätt att sätta den på *stolt* :-) Men det värkstimulerande droppet sattes inte in i det här läget. Eftersom jag fick en paus i det jobbiga i och med epiduralen så passade Mattias på att försvinna iväg på toa. Vet inte hur länge han var borta men det var inte många minuter. När han kommer tillbaks så har barnmorskan precis konstaterat att jag helt plötsligt är öppen 10 centimeter! Jag gick alltså från att vara öppen ungefär 6 cm till 10 cm på kanske 10 minuter. Gôtt att jag inte kände så mycket av de värkarna!

Sen tog det inte lång tid tills jag började känna av krystvärkarna, så det var bara att sätta igång att krysta. Jag började med att stå på knä lutat mot sänggaveln, det kändes bra. Sen börjar det bli lite rörigt för mig bland mina minnen, men jag tror det var så att de började se att han inte återhämtade sig så bra mellan värkarna så det var bara att byta till gynställning för att de skulle kunna ta blodprover på honom med jämna mellanrum, sk laktatprov, för att se mjölsyrehalten i blodet på honom. De såg att värdena hela tiden steg, så nu började det bli "bråttom". Nu var det två läkare, barnmorskan och undersköterskan i rummet samtidigt som alla hade koll på sitt. Jag kände mig lite smått besvärad av att det var så mycket folk i rummet och jag minns att jag tänkte "varför har ni så himla bråttom, det tar väl den tid det tar". Jag förstod inte det kritiska i det hela just då. Nu satte de dessutom in värkstimulerande dropp och så började de prata om sugklocka. Sugklocka vill man ju inte vara med om tänkte jag så jag försökte kämpa på ännu mer...men det hjälpte visst inte så mycket. Helt plötsligt blev det riktigt bråttom och jag hörde någon säga "ös på med droppet nu" och så sattes sugklockan på plats och på tre krystvärkar med draghjälp från sugklockan var han ute. Underbar känsla när jag insåg att han faktiskt var ute, men de där tre sista krystvärkarna med någon som sliter och drar mig sönder och samman med klockan - det var smärta from hell! Tappade helt fattningen och bara gallskrek (tror jag). Var ändå såpass med att jag hann se Mattias reaktion...han såg alldeles skräckslagen ut han med. MEN allt gick ju bra och vi blev alldeles överlyckliga när han kom ut. Först så var han alldeles tyst men man såg ändå att han rörde på sig. Det tog ett litet tag innan han började skrika. Han låg på mitt bröst medan vi väntade på att moderkakan skulle lossna. Sen fick jag sys med "flertalet" stygn som det står i journalen (de slutar räkna efter ett tag) men tydligen sprack jag inte mycket sa de. Jag har heller inte haft särskilt ont efteråt.

Sen han kom har jag levt i ett fulltständigt lyckorus. Har hört att det där lyckoruset inte alltid infinner sig direkt, men det gjorde det i alla fall hos mig. När jag först fick upp honom på bröstet kändes det ovant och som hela graviditeten känts; overkligt.

Nu en vecka senare känns allt högst verkligt men jag kan nästan få panikkänslor när jag tänker på att "just detta ögonblick får jag aldrig vara med om igen"... så kan jag tänka om nästan varenda ögonblick. Jag måste verkligen se till att njuta av detta känner jag - det tycker jag att jag är värd!

En hel vecka

Så har ännu en dag gått i Hannes liv. En hel vecka har han blivit. Jag känner redan att tiden går fort, vill inte missa en sekund av hans liv. Kommer på mig själv med att sakna honom när han sover! :-)

Besöket på Södersjukhuset kändes bra och extra bra att det var en amningsexpert (hur får man en sån titel?) som tog sig ordentligt med tid för att "inspektera" och komma med bra råd och tips. Nu känns det verkligen som att vi kommer greja det här med amningen. Idag har vi varken behövt ta till utpumpad mjölk eller ersättning. Hoppas det håller i sig över natten bara. Vi fick ju som sagt även prova en bärsjal vilket kändes otroligt bra! Jag har hela tiden tänkt att jag ska ha en bärsjal men haft svårt för att bestämma mig för vilken typ av sjal jag ska ha. Dessutom har jag tyckt att det verkar lite krångligt (men har hela tiden förstått alla fördelar med den). Men efter att ha provat den idag så inser jag hur otroligt enkelt det var! Så det var ju bara att slå till på en gång! Smidigt att beställa på nätet, nu är det bara att hoppas att den kommer så snart som de utlovat.

Härligt att det blev lite vinter, men synd att det inte är första advent den här helgen. Snön har säkert försvunnit tills dess (optimist-Anna är i farten) och det skulle ju ha varit så himla mysigt med lite adventssnö. Tyvärr insåg jag att jag knappt har något att ha på mig på fötterna så här på vintern. Dels vet jag inte var "alla" vinterskor finns (antagligen i en låda i källaren, vi har ju inte blivit helt klara med flytten än, vi är lite långsamma) och dels så insåg jag att mina fötter fortfarande är lite större än de var innan jag blev gravid så det blev lite panik imorse när jag såg all snö... Till slut fick jag på mig ett par högklackade fodrade stövlar... jättepraktiskt verkligen! :-) Tror bestämt jag måste köpa mig nya skor helt enkelt.

Lördag

Vi sov ju lite under fredag eftermiddag/kväll. Sen blev det att vi var vakna fram till ett-tiden på natten istället. Tyvärr fick Anna ta de tunga passen själv i natt. Jag var helt utslagen.

Vi gick upp lite extra tidigt i morse. Vi skulle åka till Södersjukhuset på återbesök. Ser att allt är helt vitt ute. Det bara vräker ner snö! Hade tänkt att vi skulle ta bilen, men fortfarande är det sommardäcken som sitter på så den idén ratades. Buss alltså! Första gången med vagn och bebis. Spännande. På med alla kläder på Hannes och sen ett regnskydd utanpå vagnen. Hannes var lugn och fin på bussen, han sov mest men kikade upp lite då o då. Bussen tar ju bara en kvart och går alldeles utanför oss och stannar vid huvudentrén på sjukhuset, så det är ju smidigt. Vagnen låste vi fast på barnvagnsparkeringen, och lite oroligt var det ju att nån skulle lyckas sno den under tiden vi var borta. Helt ny, och kostade drygt 7000:- ...

På sjukhuset var det vägning och amningshjälp och frågestund. Allt gick bra. Nu väger Hannes bara några enstaka gram under födelsevikten, vilket är helt normalt efter 7 dagar. Han går upp i vikt här hemma, och det enbart på Annas amning. Vi har Baby Semp, sån där ersättning, men den behöver vi inte använda längre.

Anna fick prova en bärsjal på sjukhuset. Det verkar kalasbra, så det ska genast införskaffas. Mysigt för Hannes och mysigt för den som bär. Smart också att man får båda händerna lediga. Då kan ju Anna tvätta, städa, laga mat osv åt mig om dagarna så att allt är klart när jag kommer hem från jobbet... Ehrm... ;-)

Väl hemma igen käkade vi lite och sen däckade hela familjen. Nu sitter Anna och ammar igen, och snart ska moster Sara kommer och hälsa på.

Fredagen

Idag har det varit en lite jobbigare dag. Matningen kom på något vis i osynk, han blev aldrig riktigt nöjd, och sov därmed inte något bra. Nu har vi lyckats med en tretimmars period igen åtminstone, så det kanske ordnar upp sig? Jag och Anna sov också ett par timmar nu på kvällen. Skönt, men kvällen blev lite förstörd.

Vi tog en promenad till Sickla Köpkvarter förut. Hannes sov hela tiden. Kul att det funkade utan problem åtminstone.

Morfar kom förbi på eftermiddagen. Han hade med sig en kasse med kläder. Har inte kikat mer än som hastigast. Ser ut att vara kläder från när Anna var liten. Superhäftigt i så fall!

Från mitt jobb kom det blommor och en nallebjörn. Kul med en sån gest!

Ser ni den snygga klädmatchningen? Pappas pôjk!

Farbror Mikael höll i Hannes! Han ville inte först, men ändrade sig sen. Det är ju klart, med ett sånt litet charmtroll!

Hannes trivdes såklart i farmors famn.

Äta skita sova

Hannes liv: Äta, skita, sova. I tre-timmars cykler. Allra trevligast verkar det vara att kräkas lite och sen en ordentlig brakskit när han har ny blöja och nya kläder. Bara för att, liksom.

Idag kommer en tant hem och inspekterar hur vi sköter oss. Funderar på om jag ska stänka lite sprit på kläderna, och en ta en mun full innan. Hur reagerar dom då?

Mamma bloggar

För nytillkomna gäster på bloggen så hänvisar jag till http://moonroy.blogspot.com för tidiga bilder av Hannes.

Sedär, nu har även jag hittat hit. Eller snarare, nu har jag äntligen lite tid. Egentligen borde jag sova en stund, men jag har inte riktigt ro till det. Idag har det varit en fantastiskt bra dag men också en rätt jobbig dag (efter en ännu jobbigare natt). Lille Hannes måste ju ha mat minst var tredje timma nu för att dels bli av med gulheten och dels för att öka i vikt såklart. Som en del av er redan läst här på bloggen har det varit lite struligt med amningen. Det har varit otroligt jobbigt och det har fällts många tårar från mig, men det är visst helt naturligt sägs det; hormoner ni vet. Som hormonell, nybliven mamma, är det lätt hänt att få skuldkänslor och känna sig som världens sämsta mamma när allt inte funkar som det "ska".

Det fantastiskt bra med dagen har varit att Hannes farmor, farfar och farbror Mikael kommit på besök ända från Karlstad! De har åkt (med buss dessutom!) över dagen bara att få se lille underverket. Det var jätteskoj att ha dem här! Det som också har varit bra med dagen är att amningen har fungerat så himla mycket bättre, så det verkar finnas hopp i alla fall. Hannes har dessutom varit på ett strålande humör (pigg och alert i alla fall) de korta stunder som han är vaken.

Det otroligt jobbiga med dagen har varit: INGEN SÖMN, efter en natt med ungefär fyra och en halv timmas sömn. Så här har det varit i princip sen han föddes. På SöS (där de, precis som Mattias säger, har varit HELT FANTASTISKA) gick det sällan att få någon ro under dagen eftersom det var provtagningar och sånt mest hela tiden. Eller så var det helt plötsligt matdags (för oss, det är ju inte bara Hannes som ska ha mat). Idag har vi ju haft besök så det blev ingen sömn under dagen idag heller.

Avslutningsvis vill jag bara säga att jag tror att Hannes har världens bästa pappa! Vet inte hur jag skulle klarat mig de här dagarna utan Mattias. Han har tagit ett enormt ansvar! Vi har verkligen kämpat tillsammans, alla tre. Nu gråter jag igen (lyckotårar), är det hormonerna tror ni?! :-)

Morgon

Kl 09.00. Suck. Redan morgon. Nåja, natten gick ju rätt bra. Allt gick enligt plan. Upp igen. På det bara.

Vid lunch kommer farmor, farfar och farbror Mikael och hälsar på. Kul! Kanske att det blir första promenaden i vagnen också? Just nu skiner solen och det är fint men kallt ute.

Natten

Kl 02.00. Mat- och sovklockan ringer. Redan dags att väcka lillkillen och ge honom mat. Han vill inte amma. Jag hasar ut i köket och värmer upp lite utpumpad mjölk. Anna matar. Efteråt traskar jag runt med honom tills han somnar. Lägger honom i hans säng. Somnar till ljudet av Annas pump.

Kl 05.30. Vad tusan. Är det redan dags igen. Måste vara nåt fel på den där klockan. Nej, tyvärr inte. Lillkillen är lite halvvaken redan och ligger och tittar. Upp igen. Blöjbyte, det behövdes. Han kollar intresserat på de små färgglada nallebjörnarna som hänger ovanför och snurrar. Anna försöker amma lite. Går sådär. Jag värmer mjölk igen då. Same procedure as last time. Anna drar igång en tvättmaskin också. Tur man har egen tvättmaskin.

Hannes flyttar hem!

Hannes har flyttat! Dels har han flyttat hem från BB och dels har han flyttat på webben. Hans egna lilla sida hittar ni på http://jilmstad.blogspot.com

Hemma från BB!

Äntligen fick vi åka hem! På onsdagen mätte de som vanligt gulheten i pannan med en liten manick och efter det tog vi blodprov (igen då). Allt var dock helt OK, aningens gul men tillräckligt bra för att kunna få lämna BB. Det har varit jättebra på SÖS, och sköterskorna har verkligen ställt upp. Första dagarna kände jag mig riktigt ovan med en sån liten bebis, men man lär sig för varje dag.

Jag tog bussen hem och hämtade bilen. Alla prylar packades ner och lille Hannes fick åka sin första biltur. Vi har fått en bilbarnstol som är för nyfödda, men han är ju så liten så det var knappt att det gick att sätta på bältet på honom. Nu ska vi väl inte ut och åka på ett tag så han kanske hinner växa till sig lite. Han sov hela vägen och märkte knappt att vi lämnade BB. Bara den kalla utomhusluften fick honom att rynka lite på näsan. Nåja, som svensk så får man nog stå ut med lite kall luft.

Medan Anna var hemma och fixade så tog jag en tur till Ica Sickla. Lugnt och skönt att handla sådär mitt på dagen. När jag kom ut hade det börjat snöa. Vi har inte satt på vinterdäcken på bilen så jag tog det lugnt hem.

Nu börjar en ny tid i vårt liv. Nu är det inte bara jag och Anna längre. Nu är vi en liten familj. På egen hand.

Kvar på BB

Idag är det tisdag och vi är kvar på BB. Vi blir kvar åtminstone till imorgon. Lille Hannes är lite gul, under gränsvärdet, men tillräckligt mycket för att läkarna vill hålla koll på honom. Stackarn har fått lämna flera blodprov, och det tycker han inte om. Amningen har inte riktigt kommit igång, så vi får ge honom ersättning i mugg. Anna har fått en pump (wow, elektrisk pryl, spännande!) idag för att dels stimulera produktionen och dels faktiskt få ut lite riktig mjölk åt honom. Medan hon pumpade, så satt jag med Hannes i ett annat rum och matade. En mysig stund för oss båda.

Vi har långt ifrån något lyxrum. Ett litet, säkert det minsta på avdelningen. Anna har åtminstone en riktig sjukhussäng. Själv får jag sova på en vinglig tältsäng. Maten är inte särskilt bra, men det är åtminstone små portioner... Det har blivit några vändor ner till Pressbyrån för att proviantera. Lyxen här består av den lilla röda knappen. Ett tryck, och sekunderna senare har man fri tillgång till en barnmorska. Dygnet runt.

I natt så sov han ganska bra. Flera timmar i stöten. Jag traskade runt lite med honom på axeln när han vaknade. Han kan bli så arg när allt inte är som han vill. Vi var alla tre riktigt trötta, så vi missade frukosten. Jag hann precis dit och roffade åt oss några mackor innan det dukades bort.

Nu har vi precis käkat lite lunch. Dags för mig att ta bussen hem en snabbis för att hämta lite nya kläder. Hade inte planerat att vara borta riktigt så här länge.

Henriks proffsbilder

Min vän Henrik kom på besök på söndageftermiddagen. Han hade med sig sin systemkamera och tog några fina bilder. Här är några av dem, och det går att klicka på dem så att de blir större:

Lilla Hannes sover i mammas famn.

Moster Jenny med familj kom och hälsade på. Kusinerna Ellen och Theo tittar intresserat på.

Fin sparkdräkt är mysigt att ha på sig.

Hannes låg i mosters famn. Nån som vet hur det ska gå till.

Det blir många nya ansikten att titta på för en ny liten människa.

Familjebilder

Två stolta föräldrar ett par timmar efter förlossningen.

Moster Sara och morfar Lars kom och hälsade på.

Lillkillen trivdes i morfars famn.

Bilder på underverket

En liten trötter

Han sov några timmar efter att han hade fötts. Först lite skrik, sen sova.


Landstings-champagne, som brorsan sa. Lite festligt på födelsedagen.
Maskinen som jag skulle hålla koll på. Barnets puls till vänster, Annas värkar till höger. Gick de över 20 skulle hon andas lustgas.

Ett underverk är fött!

2008-11-15 kl 05.32 föddes vår älskade lilla son på Södersjukhuset i Stockholm. Han vägde 3310 gram och var 51 cm lång. Värkarna började halv fyra på eftermiddagen, vi åkte in till sjukhuset halv tio på kvällen och sen blev det en spännande natt innan allt var klart. Anna var jätteduktig och kämpade hur bra som helst. Jag är jättestolt över henne, och jättestolt över vår vackra lilla pojke!

Nu börjar det väl närma sig

Nu är det inte många dagar kvar till planerad födsel. 6:e november är det sagt, det kan ju diffa lite hur som helst, så det kan hända precis när som helst nu. Spännande!

Vi var och hämtade barnvagnen i torsdags. Naiv som jag var så trodde jag att man fick en monterad och klar, men den kom såklart i platta paket. Det tog ett tag att förstå hur tyget osv skulle monteras. Egentligen var det väl inte så svårt men det här är saker jag aldrig hållit på med.

Tyvärr var inte tyget till sittdelen riktigt som vi tänkt oss. Vi trodde det var en enfärgad vi köpt men den var tvådelad. Till det köpte vi en hårdlift, en liten korg man lägger i sittdelen så att det blir som en liggvagn. När vi beställde fanns det inte en hårdlift i samma färg som sittdelen så vi köpte en svart. Det passade inte alls ihop. Jag åkte tillbaks igår till affären och vi ska få byta hårdliften mot en fast monterad liggdel istället. Lite dyrare, men det blir nog bättre.

Idag ska vi ut till Skogskyrkogården. Annas mamma ligger där sen 10 år tillbaks, så vi brukar åka ut dit på allhelgona och tända ljus osv. Brukar vara väldigt stämningsfullt när det börjar bli mörkt med tusentals tända ljus.