Oj vad tiden går fort! Snart är lillkillen 1½ år, bara en månad kvar. Om några veckor börjar han på dagis och en ny tid i hans liv börjar. Kan erkänna att jag inte riktigt vill eller vågar släppa taget om honom, men man måste väl. Han kommer säkert få det bra på dagis, men det är en märklig och inte helt angenäm känsla att okända personer ska ta hand om honom hela dagarna. Eller halva dagarna till att börja med, vi kommer att köra lite på deltid under sommaren så blir det långa dagar från och med september.
Vad kan han för någonting nu då tro? Han har börjat prata lite mer, men det går i vågor om han vill säga något eller inte. Mamma, Pappa, Bäbis är vanligast förekommande ord, förutom Nä/Nej. Boll (Buff) säger han, och han kan säga Titta, Mera, Hannes Ha (Nanneha). En dag när vi åt pannkakor sa han Pann-Ka-Ka och skrattade stort. För några dagar sen när vi var ute och gick så sa han En Bil när det körde förbi en bil. Han har ljud för lampa och välling och småpratar väldigt mycket utan att vi kanske alltid förstår vad han säger.
Att vara ute är roligt, särskilt när han får springa. Plaska i vattenpölar, gunga och åka rutschkana är andra favoriter utomhus. Vi har premiärcyklat för säsongen, då skrattade han. Han tycker att det är spännande där ute, det är mycket nytt antagligen. Fåglar, löv, pinnar, bussar. Kanske att han kommer ihåg något från förra sommaren, men det är nog stor risk att mycket är glömt. Favoriten just nu är att sitta i sandlådan och gräva, och gräva och gräva.
Han gillar barn, han går gärna fram och kramar andra barn, även om det är barn vi inte känner. Hundar är stora gosedjur och han pekar glatt på dem. Får han klappa på dem så gör han gärna det.
Om vi pratar om att vi gjort någonting någon annanstans än hemma så pekar han mot ytterdörren. Det stämmer ju, vi gick ju ut där.
Han somnar halv åtta på kvällen i sin egen säng på sitt rum, efter att vi läst saga för honom. Oftast går nattningen riktigt bra, även om det händer att han gråter lite. Ibland kan han vakna till, han kanske drömmer något otäckt? Det brukar gå lätt att somna om åtminstone. Största problemet sen ett par månader tillbaks är han vaknar så hiskeligt tidigt. Halv sex på morgonen är det dags att gå upp tycker han. Vardagar som helg. Med lite tur kan man dra ut på det till kvart över sex, men längre sovmorgon än så är ytterst ovanligt.
Han är en väldigt viljestark liten person. Det är sällan min vilja, och hans vilja, är samma. Särskilt när vi är ute och går. Han kan bli jättearg och skrika så att tårarna sprutar, men det går som tur är snabbt över.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar