Ibland känns det som att det varit vinter under hela Sigrids livstid. Jag ser lite bakåt och ser mig själv pulsande genom snön, till och från förskolan där grinden knappt har gått att öppna, eller stänga heller för den delen, med vagnen och en liten Hannes hängandes antingen i vagnen eller i min hand (vilket förstås är väldigt mysigt) och ja, det är liksom det jag kommer ihåg. Men nu äntligen verkar det ju faktiskt som att Sigrid ska få se annat än snö och det märks att hon uppskattar det, kanske för att hon förstås blivit större, men hon tittar på allt väldigt intresserat när vi är ute och går. Soliga dagar så värmer ju faktiskt solen lite nu, skönt! Och Sigrid strålar ikapp med solen, eller hur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar