Skrik-Hannes

Igår kväll var inte Hannes alls nöjd med livet! Han gallskrek så fort han inte hade tutte eller nappflaska med ersättning i munnen. Mattias var dock alldeles fantastisk och tog det allra värsta av kvällspasset, med ersättning går det ju bra! Jag fick sova själv i sängen i ett par timmar - underbart! Det stör mig dock att vi inte riktigt lyckas fasa bort ersättningen. Tidigare i veckan gick det flera dagar då vi inte behövde ta till någon ersättning alls, men nu har vi haft två kvällar i rad då han inte blir nöjd och kommer till ro om vi inte ger honom tillägg. Vi kanske är för "slappa" och har dåligt med tålamod? Samtidigt stör det mig att man ska behöva ha dåligt samvete för att man "misslyckas" med amningen. Det är förvisso det naturligaste i världen men det kanske inte funkar helt för alla. Den absoluta merparten av hans dagliga intag består ju trots allt av bröstmjölk så jag kanske ska släppa det dåliga samvetet?