Det känns både fantastiskt roligt och oerhört sorgligt, eftersom jag är en evig nostalgiker, men lilleman håller verkligen på att bli stora killen. Det händer otroligt mycket nu, faktiskt så mycket att jag inte riktigt hänger med och upptäcker alla hans färdigheter. I måndags, för en vecka sedan, utbrister en av tjejerna i föräldragruppen, då vi var på sångstund i Sjöstadskapellet, "vad bra Hannes sitter!". "Jaså gör han?" tänkte jag då. Det var först en liten stund senare efter vi hade fikat som jag själv såg att han verkligen kan sitta själv! Under veckan har han suttit längre och längre stunder alldeles själv och har börjat parera när han är på väg att tippa omkull.
I lördags gav vi Hannes hans första smakis. Han fick prova på lite potatis. Som vanligt, när Hannes är med om något "nytt och spännande" var han så fokuserad och koncentrerad att han varken visade förtjusning eller "förtvivlan". "Jaså, det har var potatis säger ni?" såg han ut att tänka... Igår när han fick smaka potatis återigen var han däremot mer förtjust. Han verkade faktiskt tycka det var riktigt gott och roligt att få äta med sked.
Dessutom håller han på att få en tand. I lördags morse kände jag något vasst i nederkäken! Då såg jag inget men igår kunde jag se som ett litet sandkorn.
Snart flyttar han väl hemifrån också...
1 kommentar:
OJ! Vad snabbt det går. Erik har varit sen med sina tänder. Den första tittade fram på niomånadersdagen. Nu, vid ett års ålder, har han två och en halv tand synlig och en fjärde på gång. Njut och mys så mycket ni orkar :-)
Skicka en kommentar