Jag är världens sämsta mamma

Efter att sedan igår eftermiddag ha känt mig som en levande napp med amning non-stop som mest resulterar i att Hannes "snuttar" i fem minuter för att sedan somna för att genast vakna så fort man lägger ner honom någonstans så kände jag att mitt tålamod började ta slut. Vi har därför introducerat nappen. Det var aldrig min plan som den "blivande perfekta föräldern"... Men den funkar. Är det då så hemskt? Jag tycker i och för sig nästan lite synd om honom som "lurar" honom på det här viset men barn måste väl ändå sova lite grann, eller?