Ja, för sötast i världen är han ju :-).
Bada är hur skojigt som helst! Vi har försökt göra detta till en kvällsritual för att han kanske lättare ska förstå när det är läggdags. För nu när vi tänkt att han ska somna i egen säng så har det inte gått helt smärtfritt. Det gick hur bra som helst de första tre nätterna. Sedan hade han och vi en jättejobbig kväll då han gallskrek så fort man överhuvudtaget närmade sig sängen. Det var uppenbarligen något ångestladdat över det. Detta var i förrgår. Igår kväll gick det så betydligt bättre igen, även om det tog bortåt en halvtimma för honom att somna.
En av Hannes och pappas mysstunder!
3 kommentarer:
OJojoj så söt och stark i nacken också ser jag :-) Testa att värma upp sängen med en vetevärme eller liknande. Den kan kännas kall jämfört med en varm mammafamn (eller pappafamn). En snuttefilt är inte fy skam heller. Det började vi med rätt sent men oj så gosigt det är att ha den över örat eller i handen! :-) Erik somnar fortfarande i vår famn och sedan lägger vi honom i sängen när han somnat. Vi har gjort så från dag ett hehe :-)
Ja det kanske är värt att testa. Somna-i-famnen-metoden funkar till viss del, men han vaknar så fort efter man lagt ner honom i sängen (efter typ 5-10 min). Vi har testat att han får somna i famnen med gosig filt om sig som vi sedan lägger ner honom i sängen med (just för att komma undan temperatur- och gosighetsskillnaden) men det har inte heller funkat så bra. Kanske ska testa att värma med vetekudde också... Han lyckas ju faktiskt att somna nu i sängen även om det tar lite tid. Sen när han vaknar för första nattamningen får han ligga i vår säng resten av natten, mycket för att jag helt enkelt somnar vid amningen och inte "orkar" lägga tillbaks honom. Svårt att veta vad som är "rätt", men det känns som att det här kanske är rätt väg för oss att gå...just nu :-). Fortsätt gärna ge bra idéer och uppslag! Det är mycket uppskattat som sagt. Bara att du kommenterar är himla kul!
Då ska jag också bidra med en kommentar om att sova i egen säng. Vår lille Vilmer (som nu är 2 år och inte sååå liten längre) sov i sin egen säng (efter ganska mycket kämpande) ända tills han blev ungefär 1,5 år. Sedan dess vaknar han i stort sett varje natt och vill sova i vår säng. Innnan dess hände det ganska ofta att han sov hela natten i sin egen säng. Vad jag vill säga är att allt behöver ju inte vara som det är för evigt. Så bara för att Hannes inte vill sova i sin egen säng nu behöver ju inte det betyda att det kommer att vara så längre fram. De är ju ganska ombytliga de små liven... Men visst är det frustrerande när man tror att de somnat och man ska bara lägga ner dem i sängen och sedan får man börja om från början igen.
// Mia Blomberg
Skicka en kommentar